Konstruktiva avtalsförhandlingar bygger på förtroende och kompetens

Peter Sjöstrand är i full färd med att planera förbundets kommande avtalsförhandlingar. Det är mycket som skall komma på plats, medlemmarnas önskemål om hur avtalen kan förbättras är så klart en viktig styråra, det är min uppgift att se till att vi som facklig organisation företräder medlemmarna på bästa tänkbara sätt i avtalsförhandlingarna. Det har ännu inte gått ett år sedan vi avslutade de senaste avtalsförhandlingarna som dessutom var historiskt stökiga med en omfattande strejk innan vi lyckades få till ett avtal för målarna.

För att kunna blicka framåt vilket vi nu gör när vi planerar kommande avtalsrörelse måste vi även kika bakåt, det är viktigt. Hur ska vi annars kunna dra lärdomar och kunskaper av det vi har bakom oss för att bli ännu bättre?

När jag tittar i backspegeln kan jag se att mycket av den konflikt vi var tvungna att ta till beror på hur vår motpart Måleriföretagen agerade. De var helt ointresserade av att träffa oss och genomföra så kallade kansliöverläggningar. Vi ansåg då och även nu att dessa är en viktig del i hur förhandlingarna utvecklas, de ger oss som parter en möjlighet att diskutera hur vi ser på olika frågor utan att för den skull sitta i skarpa förhandlingar. Det är som olja i maskineriet och utan den så skär sig förhandlingarna förr eller senare, vilket de med all tydlighet också gjorde. Det är så det brukar fungera i avtalsförhandlingar och mig veterligen gör andra arbetsgivare och fackförbund detta men inte måleriföretagen, inte den gången i alla fall.

Varför tror du att förhandlingarna blev så låsta som de blev?
Jag tycker att måleriföretagen gjorde ett antal strategiska felavvägningar under förhandlingarna.

Ett exempel på detta är att de bara förde fram ett enda avtalsyrkande. Dessutom ett avtalsyrkande som redan på förhand var dömt att misslyckas då det innebar ett generalangrepp på vårt huvudlönesystem vilket vi aldrig kan acceptera.

När detta stod klart för måleriföretagen hade de inga andra yrkanden att lägga fram eftersom vi redan befann oss i en medlingssituation fanns det inget större manöverutrymme att spela upp nya frågor, de hade målat in sig i ett hörn och när vi så småningom blev färdiga hade de inte mycket att komma hem med till de sina. Som förhandlare vet jag att bägge parter är beroende att kunna ta hem några frågor, så blev nu inte fallet vilket jag tycker mig märka i hur måleriföretagen agerat i olika frågor i efterhand.

Varför tror du att måleriföretagen agerade som de gjorde?
Jag tror att det beror på en rad olika faktorer men det är helt uppenbart att vi har en ny förhandlarkultur i måleriföretagen. Det kan kanske vid ett första påseende verka uppfriskande att bryta mot gamla mönster och normer men jag tycker att resultatet för sig är talande, det var inget framgångskoncept.

Vad menar du med förhandlarkultur?
Det är ju alltid en balansgång i en organisation mellan den rent demokratiska delen och den förhandlande. Om en förhandling ska bli så bra som möjligt förutsätter det att de som förhandlar också har mandat att göra detta. Jag tycker mig se en förskjutning av förhandlingar i olika delar till måleriföretagens styrelserum. Det går inte att backa hem alla frågor i alla lägen, man tappar momentum och det uppstår inlåsningseffekter, en förhandlare måste ha ett manöverutrymme för att hitta lösningar. Samtidigt har jag har full respekt för att det finns ett behov av att ta hem, diskutera och förankra sina frågor och olika situationer som kan dyka upp under resans gång, men det är en balansgång som kräver stor skicklighet och erfarenhet för att klara av det.

Vad tror du om kommande förhandlingar, kommer de att gå lika trögt som senast?
Det är svårt att sia om, men vi har ju en LO samordning denna gång vilket gör att alla LO förbund driver vissa gemensamma krav. Förra avtalsförhandlingarna krävde målareförbundet tillsammans med övriga förbund inom 6F högre löneökningar än vad den i vanliga fall normerande industrinormen gjorde vilket mötte stort motstånd från arbetsgivareleden. 

Denna gång har vi alla en gemensam utgångspunkt för våra lönekrav vilket gör att vi slipper ta den fighten på egen hand och istället kan fokusera på andra viktiga frågor.

Sen beror mycket givetvis på hur måleriföretagen väljer att agera. Men om de återkommer med angrepp på vårt huvudlönesystem kommer vi ha en svår nöt att knäcka, sådana yrkanden från deras sida är konfliktdrivande och det vet de om. Det är lite för tidigt att spekulera i hur de ser på själva förhandlingsprocessen men jag tycker mig ändå känna av en del positiva vibbar, men mycket återstår så det är nog bäst att låta tiden få utvisa hur det kommer att gå.

Vilka typer av frågor kan det vara?
Det är svårt att säga exakt i nuläget vi har en demokratisk process i förbundet där vi ytterst har avtalsrådet som sammanträder den 9 januari där de slutliga prioriteringarna fastställs. Men eftersom vi endast har en ettårig avtalsperiod bakom oss så kan vi nog utgå från att det fortfarande finns frågor kvar på agendan från de senaste avtalsförhandlingarna. Det är exempelvis, förbättringar i ackordsprislistan, förbättringar i reseavtalet, utbyggd arbetstidsförkortning mm.

Vi har en fantastisk personal och förtroendevalda i förbundet som verkligen gör att jag känner att vi har bra förutsättningar att vara framgångsrika i våra avtalsförhandlingar. Medlemmarna är såklart själva ryggraden och vi hade en fantastisk uppslutning kring våra frågor vilket vi vet att vi har även denna gång!